Tal till Pargas Lucia 2018

Det här talet höll jag under Lucia-andakten i Pargas kyrka 13.12.2018

Pargas Lucia, Julia Karlsson, gratulerar till uppdraget. Du och dina tärnor kommer att ha ett digert program under de kommande veckorna, och du kommer att vara en efterlängtad gäst på många ställen.

Vi hörde dig nyss läsa Luciadikten av Viola Renvall. Den dikten är för mig den enda Luciadikten. Jag tycker den är väldigt vacker och vi ska vara stolta över att Viola Renvall skrev en dikt till Pargas Lucia. Den är bara vår.

Dikten inleds med frågan:

Får jag komma med ljus till dig?

Under årets mörkaste tid längtar vi efter ljus. Vi pyntar våra hus med ljus, våra trädgårdar lyser vi upp med ljusslingor. Köpmansgatan är belyst, i rondellen lyser en gran och högt uppe i brandtornet lyser en julgran. Det är stämningsfyllt och vackert. Vi har till och med en egen ljusfestival i Pargas, Lux Archipelago, att vara glada över.

I går gick jag genom ett större köpcenter, omgiven av brådskande, rödkindade mänskor, som med paketkassar i armarna rusade vidare till nästa affär – och då jag stod där under köpcentrets hav av ljus kom jag att tänka på luciadikten. Jag kunde inte låta bli att undra ifall det faktiskt är ljus vi idag behöver mest i advent.

Ack lågorna fladdra i vinden, de får inte slockna i natt…  

För att ljusen inte ska slockna behövs också lugn. Det går inte att ha för bråttom med en luciakrona på huvudet, då slocknar ljusen. Lucia behöver ett annat tempo. Därför kommer också Lucia med något som idag kanske är ännu mera efterlängtat, en lugn stund. Under Lucia-andakten får vi skaka av oss tidtabeller, check-listor och en massa måsten. Vi får sitta här och nu och bara vara. Vi hinner reflektera över vad som på riktigt är viktigt just här och just nu.

I mitt arbete kommer jag dagligen i kontakt med personal inom småbarnspedagogik och skola. Många av dem frågar sig Hur ska vi hinna? De tänker på kraven som lagen kommer med, på kraven som läroplanen ställer, på budgetkrav och på politikernas krav, på krav föräldrar och vårdnadshavare ställer och på de krav och förväntningar rektor eller föreståndare och kolleger har. Och på sina egna krav. Och på barnets förväntningar och krav.

Inom daghem och skola jobbar personal som vill göra ett gott jobb, som vill uppfylla alla de krav jag nämnde. Då man är mitt inne i vardagen hinner man inte reflektera. Dag efter dag pulserar vidare. Därför är det viktigt att regelbundet ta ett steg tillbaka och tillsammans med kollegerna fundera över vad som är viktigt just här och just nu.

Vi behöver hitta ett lugn, ett annat tempo, ett tempo där vi orkar med vardagen och ett tempo där barnets inre låga inte fladdrar utan får lysa stark. Vi behöver hinna bara vara med barnen och eleverna.  Jag tror att vi inom bildningsväsendet har något att lära oss något av Lucia.

Julia, jag tror att Pargasborna har valt rätt. Du har varit barnvakt åt våra barn ett antal gånger. Du brukar dyka upp i god tid och du brukar inte ha bråttom vidare. Det gör att stunden då jag ska iväg och då jag kommer hem blir lugn. Du har lekt och spelat med barnen och gjort det som varit viktigt just där och just då. Jag tror att ditt inre tempo passar utmärkt för Luciauppdraget.

Vi som sitter här idag, i en till bredden fylld kyrka, och de många personer du kommer att möta under alla era uppdrag, väntar på dig och på den stämning som lägger sig då Lucia anländer. Du kommer inte att komma bara med ljus till oss, utan du kommer också med lugn och med ro och ger oss tid att fundera över vad som är viktigast just här och just nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s