Vad ska biskopen i Borgå stift klara av?

Insändare i bilskopsvalsdebatten.

ÅU, 27.2.2019

Borgå stift står inför ett biskopsval och som sig bör har biskopskandidaterna tentats på teologiska spörsmål och ståndpunkter, man har synat deras CV och lyft fram styrkor och svagheter. Nånstans känns det som att vi flyttat fokus till person och glömt bort själva uppgiften.

Vi elektorer ska välja en biskop, inte en person. Frågan jag ställer mig är vilka utmaningar och arbetsuppgifter som biskopen har. Vad ska biskopen i Borgå stift klara av?

Vårt stift är geografiskt utspritt, det är litet men samtidigt stort. Åsikterna i stiftet är delade och det finns allt mellan konservativa och liberala medlemmar i våra församlingar. Kyrkan är som bekant dess medlemmar och styrs av förtroendevalda. Kyrkan är ingen klubb för den innersta kretsen där endast de rättrogna får komma in. Biskopens kärnuppgift är inte att förkunna ordet för de färdigt frälsta. Jag ser att biskopens roll blir allt mer dialogisk gentemot samhället. Biskopen ska kunna visa att kyrkan har en plats i vårt samhälle, att kyrkan är en samarbetspart i många frågor.

Biskopen ska kunna bemöta dem som redan googlat fram webbportalen där man lätt kan avsäga sig sitt medlemskap. Biskopen ska kunna visa på den verksamhet som kyrkan har, den som finns där att luta sig mot då det känns tröstlöst, hopplöst och lönlöst.

Biskopen leder förvaltningen och verksamheten i sitt stift samt övervakar församlingarna och prästerna står det i kyrkolagen. Biskopen ska därför kunna bemöta dem som blir utsatta för kränkning på den kyrkliga arbetsplatsen. Biskopen ska utan att vackla kunna representera kyrkomötets beslut.

Biskopen behöver ha framtidsperspektiv. Biskopens största utmaning är att hålla kyrkan levande och låta den utvecklas. Det här görs i dialog med samhället och de anställda, med ett öppet sinne och genom att lyssna och vara lyhörd. Biskopen ska finnas där mänskorna finns, in real life – om livet sen försiggår off eller on the keyboard.

Lisa Enckell har genom sin arbetserfarenhet en beredskap att gå i dialog med samhället, en förmåga att lyssna in, och älta ner för att sedan presentera kyrkan för den hon är i dialog med. Enckell har varit förtroendevald i församlingen vilket gjort henne bekant med det viktiga lekmannauppdraget, hur viktigt det är att kunna förankra ärenden hos beslutsfattarna. Genom förtroendeuppdragen har hon också sett församlingsverksamheten inifrån. 

Enckell vet hur man kommunicerar kyrka också då man inte gör det från predikstolen. Enckell har i sitt uppdrag som sjukhusteolog varit nära mänskor i deras yttersta tid, tiden då det som är allra viktigast för mänskan utkristalliserar sig. Hon har sett mänskan. Enckell vet också vad där innebär att vara kvinna och präst, en god erfarenhet som ledare för en kvinnodominerad arbetsplats.

Jag stöder Enckell för hennes arbetserfarenhet, kunskap och hennes förmåga att kommunicera. Jag uppskattar också Enckells syn på ledarskapet, ett delat ledarskap där man tar tillvara arbetsgemenskapens styrkor. Det är så en god ledare arbetar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s